Skulle kunna göra en hel serie om just motivation. Och detta endast för att jag är en person som har problem med självdisciplin. Jag mååååste verkligen hitta motivation i sakerna jag gör för att ha disciplinen att fortsätta. Det är ju faktiskt svårt att upprätthålla något som man borde göra, men inte hittar det roliga i. Jag låg på randen till att inte hitta det roliga i det jag gör. I vuxen ålder så har motivationen att göra saker blivit mindre och mindre, t.ex för att jag har gått upp i vikt - det är jobbigt att ta en promenad, jag har en familj som vill umgås - varför ska jag ta tiden från dom, hästen är halt - då kanske den andra också behöver vila...  Osv. När jag precis hade flyttat hemifrån så var jag väldigt motiverad till ridningen (detta är bara ett exempel). Jag ville göra allt på en gång. Jag tränade med dåvarande hästen, för att kunna starta. Vi startade och tränade och hade hyffsade resultat, men alltid så fallerade någonting, jag la mig till med olater i ridningen, kunde vara att bli framåtlutad, dra upp hälarna och vara flaxig med armarna. För när jag väl nådde så långt att hästen var i full kondition så var det min egna kropp som inte riktigt orkade med och trots träning och utveckling av oss båda, att få dom rätta musklerna, så att jag orkade hålla mina händer still och hålla ner hälarna och räta på ryggen. Så för att åtgärda detta då började jag träna styrketräning. Jag var verkligen motiverad, för jag visste att resultaten med hästen skulle förbättras om jag orkade rida honom med korrekt sits. Jag tränade på gym tre dagar i veckan och red sex dagar i veckan. Idag kan jag känna - "hur tusan hade jag ork och tid till det?". Jag hade jobb och ett hem som skulle skötas då också. Samma som idag alltså. Nu har jag visserligen en familj också, men om jag ska vara ärlig så är det faktiskt ingen större skillnad från då. Jag VET att det bara ligger hos mig själv, mitt eget bestämmande. Eller beslutande. Tiden finns faktiskt. Man måste bara bestämma sig för att ta sig tiden att rida så som man planerar och ta sig tiden att åka till gymmet. Har man väl bestämt sig och faktiskt varit i stallet och utfört det man planerat eller tagit sig till gymmet och tränat det pass man planerat så är man sååååå mycket nöjdare med sig själv och just precis DÄR (!) har man hittat sin motivation. Av att ta sig dit och prestera bra räcker för att hitta motivationen att göra det igen.. Och igen. För man vill alltid nå den där "måbrakänslan". Man strävar ju faktiskt efter att må bra i allt man gör, att få en bra nivå på allting är faktiskt ganska svårt. Men någonstans måste man börja. Första gången kanske man får tvinga sig, att ta en promenad, sadla hästen, åka till gymmet, öppna läxböckerna eller vad det nu kan vara. Självklart är det lätt att få återfall till den där motivationstorsken. Man har"glömt bort" hur roligt det faktiskt är när man genomfört något och då måste man piska på sig själv igen. Det är svårt att piska på sig själv ibland, man har ju alltid i bakhuvudet att man egentligen vet vad som är bäst, men kommer med den ena undanflykten efter den andra. Jag brukar skaka på huvudet, typ som att dessa undanflykter försvinner ut ur huvudet, bara jag skakar på det. Oftast funkar det och jag tar mig för det jag ska göra. Såååå, börja idag. Jag började för några veckor sedan. Att ta raska långa promenader (små, långsamma promenader går jag ju varje dag med hunden), minst tre dagar i veckan och rida de dagar jag bestämt mig för. Jag har verkligen motivationen för detta, fick verkligen tillbaka den. Dock har jag ju ett uppehåll nu, hahaha, men det var ganska planerat om än det gick lite snabbare än jag tänkt, med operationen. Är ju stilla ett par veckor till minst, men huvudet tänker iallafall framåt och det positiva är att när jag är fullt rörlig igen så är det barmark, eller ja, förmodligen iallafall. Det blir alltså lättare att träna då och det gör att jag har kvar dom positiva tankarna!