Lite paus.

Jag kommer pausa här en stund och under tiden skriva min "historia", min version av vad som hänt. Vad som får mig att tappa tron på människor. För nu har det gått för långt!
Just nu orkar jag inte upprätthålla någon fin fasad, eftersom jag är så förbannat trött på människor som bara ser och gör allt för sin egen vinning och inte kan acceptera hur andra har det. 

Med Zammie går det framåt och det finns egentligen massor att skriva eftersom vi gör något varje dag. Men det känns bara som ett krav att uppdatera och jag hinner egentligen inte sätta av den tiden heller. För vems skull skriver jag? Syftet med min blogg från början var ju faktiskt att 1. dokumentera min hästvärld för att kunna se tillbaka och 2. mina vänner/familj och föredetta hästägare ska kunna läsa vad som händer. När jag jobbar mycket så måste jag fokusera på det.

Jag hinner aldrig sitta vid datorn (jag har för övrigt inte ens någon dator) så det blir aldrig några ordentliga inlägg. Att mobilblogga funkar ju till viss del. Men ingenting blir ordentligt gjort via mobilen.

Jag tror även ledsamhet och stress lyser igenom och hur kul är det att läsa om? Alla idag vill ju gärna se att allting är guld och gröna skogar. Och de flesta vill ge skenet av det också. Varför egentligen, man vinner ingenting på att ha en "fläckfri" vardag. Våga visa er svaga också, då känner sig flera jämlika.  Och fler kan relatera på ett bättre sätt.

Jag lägger ner bloggen en stund istället för att leverera gnälliga inlägg. Det blir ett stort gnällinlägg istället, ett med noga utvalda ord.

Kan tro det tar ett par veckor innan det svarta har lagt sig och jag kommit iordning med allt, inlägget är redan påbörjat och kommer fyllas på varje gång jag kommer på hur jag ska formulera mig i vissa meningar. Kanske att det kommer något inlägg emellan om det är något jag anser vara tillräckligt viktigt.

Sen vill jag hälsa och tacka Yrsa, för den nya designen, härlig va? Härliga höst, vackra häst och duktiga fotograf/designer! ❤️


Keep up the good work!


Börjar med att försova mig. Kom bara tre minuter för sent till jobbet, men hann inte göra hälften av det jag brukar på morgonen. Nu är jag hemma på delat pass, skulle behöva vila, men det finns det inte tid för då jag börjar redan tolv igen. Så typiskt att det finns så många måsten!

Längtar tillbaka till stallet, eller ja, till Zammie då. Undrar hur det gick igår eftermiddag när de jagade änder, vet ju inte om jag har en "skottsäker" häst.. Men har inget hört så det gick nog bra! 

Nu pusha lite energi för 6dagars jobbvecka! ❤️



Sällskap!

Otroligt. På appen på Ipaden, blogg.se alltså, funkar ju inte någonting alls. Arg, för jag har ingen dator. Så det blir mobilbloggning hädan efter, alltid.

Idag då? Som vanligt blev det inga foton idag. Fast jag lämnade telefonen medvetet i stallet, för jag hade ingen ficka att stoppa den i.

Idag fick vi sällskap av Rebecca och Lillen, för en premiärtur i skogarna! Och huvva, hur tusan ska jag lära mig alla stigar?! Dom går kors och tvärs och fram och tillbaka så till slut tappade jag orienteringen och då var det bara att hänga på dom rutinerade! Zammie skötte sig som perfekt, men hon har lite svårt att gå i skogen, så det får bli en träningsgrej, LYFTA PÅ FÖTTERNA! Och av någon konstig anledning blev hon jättepigg sista biten (trots att hon inte visste att vi var nära hemma..). Så, fokus ligger på att konditionsträna längs alla underbara mjuka grusvägar och rida i skogen och lyfta fötter!

Vi har sån enorm tur här också, dom jagar bara på lördagar i skogarna och söndagar (idag alltså) är det andjakt i ån som ligger bakom stallet. Så vi är väldigt förskonade att inte behöva förpassa oss till ridbanan varje dag hela hösten. Summa sumarum, ridbanan blir det på lördagar.

Imorgon ska hon tömköras och efter det har jag insläppet så jag får pyssla i mörkret, men vad gör det när viljan och engagemanget växer sig starkare för varje dag?

Vi klarade oss från regnet och det hoppas jag göra nästa vecka också! Pleeeeaaaseee...