Jag har typ ett breakdown, är så galet trött nu när dagarna helt plötsligt innehåller mer än lovligt (precis som innan jag kraschade, tyvärr). Har redan fått skära ner en hel del på sånt som tar upp min tid och hästarna har stått i några dagar nu, vilket svider som tusan. Inte okej. Galen känsla att känna att man inte har tid med dom och inte vet om man kommer få tid med dom heller inom överskådlig framtid. Ingen fara på taket för dom, iofs, men det bränner som fan för mig.

Hur gör man för att få allting att fungera egentligen? Känner mig rätt uppgiven och vet inte ens i vilken ände jag ska börja. Mållös är också ett ord för tankarna som mal. Varför? Hur? När? Kanske? Vem? Vad? Vilket? Var?

Jag har fått sagt till mig tidigare vad det egentliga är som måste skäras ner och jag veeeet så väl att den som sa det har sååå rätt, men varför är det så svårt då?!

Imorgon ska jag boosta mig med en vän, lite positiv energi och sen se om jag kan få gjort lite ärenden. Det här bloggandet ligger nere, ett tag nu.