Den 14e november hade tjejerna varit hos mig ett år! Inte en dag att jag tröttnat på dom, inte en dag jag känt att det känts fel. Jag har världens pepp med Mollys och min utveckling! Jag har världens pepp att till sommaren ha en väldigt kär liten svart ponny att brassa omkring med längs våra fina skogsvägar i vagn!

Visst har jag haft dåligt samvete, både för den ena och den andra och det tredje, men ingenting har känts omöjligt. Inte alls som jag kände med Zammie, där jag konstant gick med dåligt samvete och önskade att hon skulle få en tillvaro som hon själv passat bättre i. Varken Ninja eller Molly har mått dåligt av att stå i perioder, Ninja är bara två och Molly har ju endast blivit skrittad under året så för henne gjorde det inte heller så mycket.

Nu har vi äntligen kommit igång, allihopa och det känns så otroligt bra!! Nu blickar vi framåt och hoppas det kommande året blir så bra det bara kan bli! :)