... Helt oväntat.. Ett inlägg!

 

Jag har inte varit aktiv här sedan årskiftet. Jag vet inte riktigt vad som gjorde att det rann ut i sanden. Och vet jag inte heller om jag kommer fortsätta blogga. Vet jag nånting alls?

 

Jo då, jag vet att jag har mycket att göra, jag vet att jag skulle behöva hitta lite inspiration utanför det här evigt snurrande hamsterhjulet jag lever i. Jag vet att jag står inför radikala förändringar. Jag vet att jag och hästarna har utvecklats. Jag vet vad jag vill med den närmsta framtiden. Och självfallet vet jag vad som hänt de senaste fyra månaderna!

 

Jag kommer inte dra någon resume på vad som hänt sedan sist och jag kommer inte heller delge några av mina planer för framtiden, förutom det som behöver kopplas ihop, men det kommer förmodligen i ett annat inlägg. Utan jag kommer mer skriva ett inlägg utifrån känslorna som snurrar på högvarv i skallen. Feelings, my friends.

 

Jag skulle vilja börja med att säga att jag har blivit väldigt bra på att fokusera på rätt saker. Även om det blir lite snedsteg emellanåt så är den större delen av fokuset lagt på rätt saker.

Jag har alltid haft svårt att rikta mitt fokus, speciellt när det dyker upp saker mitt i nånting som givetvis också känns viktigt. Saker och ting blir bara halvklara när man är sån. Nu har jag fått lära mig ordentligt hur man prioriterar och fortsätter hålla fokuseringen på det man som mest känner behöver den. Som ett enkelt exempel, pratade faktiskt med Yrsa om det igår, att ibland så ringer telefonen precis när man gör något, man svarar för man tycker ju att man måste vara tillgänglig precis jämt. Det man höll på med från början får alltså pausas. Ibland tar det där samtalet lång tid och när man då är klar med det och ska återgå till det man börjat med så finns det inte tid kvar att färdigställa det. Då blir det alltså lidande och man vet inte eller kan inte planera för när man har tid att fortsätta det, eller helt enkelt glömmer av det.

 

Jag har låtit skjuta på saker så länge att möjligheten att få det gjort inte finns längre. Expirationdate exceeded unfortunately. Det påverkar, både humör och ens självförtroende. Nu har jag som sagt tagit tag i saker och prioriterat, vad jag tror är rätt. Jag gläds åt att saker flyter på lite bättre, samtidigt som jag känner mig som en svikare mot andra och annat. Det är ingen som tar illa upp för att jag prioriterar annat, hittills iallafall, utan känslan ligger helt hos mig själv. Det är egentligen så löjligt hur man är funtad. Trots att man blir intalad att man inte ska oroa sig, så gör man det ändån, oavsett vad det handlar om.

 

Att träna på att vara egoistisk är inte helt enkelt, alltså. Jag menar inte egoistisk i den benämningen att andra far illa, utan att tänka på sig själv i första hand. Man gör sig själv en jättetjänst att faktiskt tänka på sig själv. Speciellt i dagens läge, när konkurrens råder i vad man än petar i och folk i allmänhet nästan är beredda att offra sin egen mamma för vad dom önskar sig. Förstå mig rätt, samhället har blivit så prestationsinriktat, så för att själv klara sig så behöver man sätta sig själv i främsta rummet. Vilket är något jag aldrig någonsin gjort tidigare, nog har jag klarat mig ganska bra ändån. Men så har ju situationerna dykt upp där jag inte prioriterat tillräckligt bra och då har mina chanser glidit mig genom fingrarna.

Det är något jag inte tänker tillåta hända igen, för MIN EGEN SKULL.