Har gått och dragit på mig en förkylning. Ganska nöjd, för nu var det längesen jag ens var lite förkyld. Denna är ingen sån riktig värstingförkylning, men ändån så jag inte orkar göra så värst mycket plus att jag sover dåligt på natten och istället som en stock på dagarna.

 

Igår var jag i stallet igen, i sällskap av Yrsa. Har ju inte varit där sen i lördags innan, så det var ett kärt återseende kan jag säga. Konstigt nog så längtar man ihjäl sig när man inte är där och när man väl är där så är det inte så märkvärdigt även om det såklart är trevligt att umgås med hästarna.

 

Eftersom jag inte orkar göra så mycket och absolut inte vill bli varm för att sedan kylas ner igen, så hälsade jag bara på tjejerna i hagen och hjälpte sen Yrsa när hon tömkörde Forysta. Eller hjälpte och hjälpte, var med som stöd, emellanåt för Yrsa och emellanåt för Forysta. Yrsa är inte helt hemma på tömkörningen och än mindre är Forysta. Men det är kul att se dom, för det går bättre för varje gång! I höstas/vintras var vi faktiskt väldigt ihärdiga med tömkörningen men sen har det legat på is mer än ett halvår, så det blev att vi fick börja om från början nästan.

 

 

Mina tjejer tyckte dom hjälpte till jättemycket genom att brassa omkring som två vildar i hagen när vi gick ifrån stallet och förbi deras hage. Nötter! Hoppas det går bättre nästa gång och tur att Forysta inte riktigt bryr sig. Hon blev lite spänd men visade ingen tendens att vilja haka på som tur var, snälla häst!

 

Idag och imorgon ska jag verkligen kurera mig så jag är frisk till helgen, så jag kan jobba natt igen.